Kolla en blogg!

fick jag höra att jag är en sån "man blir glad av så fort man ser mig". Tänk vad spännande. Jag är ju en glad skit i grund och botten, men på senare tonårsår har jag väl kanske tappat det lite. Tappat mig själv, i sedvanlig ordning för en typical teenager. Inser jag väl nu. Och i samma veva, i och med en annalkande alldeles för stor självdistans försvann väl den insikten också. Så det kan bli.